Matteusevangeliet

Detta evangelium är enligt fornkyrklig tradition skrivet av Matteus, en av de tolv apostlarna. Han berättar i evangeliet kortfattat om hur Jesus kallade honom till apostel (9:9). I 10:3 kallar han sig "publikanen".

Markusevangeliet

Markus, som också kallades Johannes, var son till en viss Maria, som ägde ett hus i Jerusalem där de kristna brukade samlas (Apg 12:12). När aposteln Petrus kallar Markus "min 'Son'" (1 Petr 5:13), kan detta knappast betyda annat än att Markus blev omvänd genom Petrus undervisning. Den äldsta uppgiften om Markusevangeliet lämnas av Papias (omkring år 130 e. Kr.): "När Markus blev Petrus tolk skrev han noga upp allt det han kom ihåg av Kristi ord och gärningar, dock inte i ordningsföljd" ("tolk" betyder här inte översättare i strikt mening, utan förmedlare av Petrus undervisning och predikan).

Lukasevangeliet

Lukas, av Paulus kallad "vår älskade ... läkaren" (Kol 4:14) anges i fornkyrkan som författare till evangeliet. Han tycks ha varit av hednisk härkomst. Av Paulus medarbetare räknades han inte till "de omskurna" (Kol 4:11). Hans språk visar också att han var läkare.

Johannesevangeliet

Författaren nämner inte sitt namn. Redan i prologen (1:14) träder han emellertid fram som ett bland ögonvittnena och förklarar: "Vi såg hans (Kristi) härlighet." Evangelisten talar sedan om sig själv som "den lärjunge som Jesus älskade" (se t ex 13:23, 21:20f). Som sådan måste han ha hört till kretsen av Jesu mest förtrogna lärjungar och varit en av dessa tre: Petrus, Jakob eller Johannes. Men Petrus står gång på gång omnämnd vid sidan av denne lärjunge, och Jakob led redan år 44 martyrdöden (Apg 12:2). Det återstår endast aposteln Johannes. Efter Jesu bortgång verkade Johannes först i Jerusalem (Apg 1:13, 3:1), där han räknades bland "pelarna" i församlingen (Gal 2:9). Enligt traditionen skrev han evangeliet i Efesus i Mindre Asien, där han avled vid hög ålder.

Apostlagärningarna

Författaren till Apostlagärningarna är läkaren Lukas, aposteln Paulus vän och medarbetare. Se Lukasevangeliet.

Romarbrevet

Detta brev till församlingen i Rom skrev Paulus under ett tre månaders uppehåll i Korint på sin tredje missionsresa. Han förklarar att han nu har fullgjort sitt missionsuppdrag i öster och planerar att resa till Spanien (15:23f). På vägen dit vill han besöka de kristna i Rom. Han räknar med att församlingen där skall utrusta honom för den resan. För att förbereda sin ankomst sänder han detta brev, i vilket han ger en samlad framställning av evangeliets innehåll.

Första Korintierbrevet

Paulus skrev detta brev från Efesus (16:5-9), under sin tredje missionsresa. Brevet behandlar mest olika moraliska och läromässiga problem som fanns i församlingen i Korint.

Andra Korintierbrevet

Paulus skrev detta brev dels för att förhindra att hans ändrade resplan skulle rubba korintiernas förtroende för honom, dels för att förbereda insamlingen till de kristna i Jerusalem. Församlingens förhållande till aposteln hade nu allvarligt försämrats. Angrepp riktades emellertid inte så mycket mot hans lära som mot honom själv och hela hans apostlagärning. Aposteln varnar i detta brev korintierna för de falska apostlar som hotar att skilja församlingen från dess grundare.

Galaterbrevet

Troligen avses församlingarna i den romerska provinsen Galatien, som utom landskapet med samma namn också omfattade Lykaonien och delar av Frygien och Pisidien. Brevet är då ställt till de församlingar som Paulus grundade på sin första missionsresa (Apg 13:4-14:28). Enligt en annan teori är Galaterbrevets adressater församlingarna i landskapet Galatien med Ankyra (det nuvarande Ankara) som huvudort. Paulus kom dit på sin andra och tredje missionsresa (Apg 15:36-21:16).

Efesierbrevet

Efesierbrevet, Kolosserbrevet, brevet till Filemon och Filipperbrevet skrev Paulus under sin första fångenskap i Rom (Apg 28:30).

Filipperbrevet

Filipperbrevet tillkom sist av de s.k. fångenskapsbreven (se Efesierbrevet). Fastän processen mot Paulus ännu inte var avslutad, är aposteln övertygad om att han skall återfå sin frihet och att han efter någon tid också skall kunna komma till Filippi (1:19, 25f, 2:23f).

Kolosserbrevet

Se Efesierbrevet.

Första och andra Tessalonikerbrevet

På sin andra missionsresa kom Paulus (och Silvanus) till Tessalonika i Makedonien, där en församling grundades (Apg 17:1f). Till följd av judisk agitation måste han emellertid snart lämna staden. Paulus sände då sin medarbetare Timoteus för att trösta dem (3:1-6). Uppmuntrad av Timoteus rapport angående tessalonikernas "tro och kärlek" skriver Paulus detta brev till dem. Snart skulle han få anledning att skriva ännu ett brev för att rätta till vissa missförstånd.

Första och andra Timoteusbrevet

Breven till Timoteus och Titus härrör från den sista perioden i Paulus liv. Första Brevet till Timoteus och brevet till Titus är från tiden mellan hans första och andra fångenskap i Rom. Vi har i dessa brev, de s k pastoralbreven, en källa som ger oss kännedom om Paulus sista levnadsår. Första brevet till Timoteus är skrivet från Makedonien (1:3), det andra från fängelset i Rom (2 Tim 1:17). Aposteln, som där behandlas som förbrytare (2 Tim 2:9), väntar sig nu döden (2 Tim 4:6f).

Brevet till Titus

Paulus har tillsammans med Titus varit på Kreta, där han lämnat sin medhjälpare kvar att fortsätta det påbörjade arbetet. 

Brevet till Filemon

Brevet handlar om Onesimus, en förrymd slav, som har flytt till Rom och där kommit i kontakt med Paulus, den fängslade aposteln. Denne har fört Onesimus till tro (v. 10) och sänder nu honom tillbaka till hans herre Filemon.

Hebreerbrevet

Brevets författare är okänd. Däremot vet vi att det är skrivet av en apostlalärjunge (2:3) och riktat till omvända judar. Brevets avsikt är nämligen att visa att det gamla förbundets prästtjänst, tempeltjänst och offer är avlösta av Kristi offer "en gång för alla" (7:27). Att brevet skrevs före templets förstöring år 70 e. Kr. framgår av 5:1, 8:4, 9:6, 10:1f.

Jakobs brev

Brevets författare ger få upplysningar om sin person. Han måste ha varit väl känd av sina judekristna läsare. Den fornkyrkliga traditionen knyter Jakob, Herrens bror (Gal 1:19) och ledaren för församlingen i Jerusalem, till detta brev, som måste ha tillkommit mycket tidigt.

Petrus första brev

Detta brev av aposteln Petrus till de kristna i Mindre Asien har till syfte att trösta och förmana adressaterna (5:12) som lider för sin tros skull (1:6, 3:13-17, 4:12-19, 5:9).

Petrus andra brev

Att aposteln Petrus är författaren framgår förutom av ingressen av bl. a. följande skäl: Petrus var fiskare och i brevet finns uttryck hämtade från fisket ("lockar" 2:14, 18). Uttrycket "fått på sin lott" (1:1), finns i denna betydelse endast en gång till i NT och även då av Petrus (Apg 1:17). Han var "ögonvittne" till Kristi förklaring (1:16f). Han talar om Paulus som "vår älskade broder" (3:15).

Johannes första brev

Författaren till brevet intygar att han hör till dem som varit ögonvittnen till Jesu liv och mottagit hans undervisning. Han nämner inte sitt namn men är av en enstämmig, fornkyrklig tradition identifierad med aposteln Johannes.

Johannes andra brev

Författaren till andra och tredje Johannesbreven kallar sig "den gamle" (Grek. presbyteros) och var tydligen av brevens mottagare känd under detta namn. Denna beteckning passar väl in på aposteln Johannes som enligt traditionen nådde en mycket hög ålder.

Johannes tredje brev

Johannes tredje brev är skrivet till en kristen som heter Gajus. Det är inte frågan om ett privat brev i vanlig mening utan tar upp församlingens angelägenheter. Se även Johannes andra brev.

Judas brev

Författaren presenterar sig som bror till Jakob (se v. 1). Judas och Jakob omnämns i Matt 13:55 och Mark 6:3 som söner till Josef och Maria.

Johannes Uppenbarelse

Bokens författare är känd och behöver endast presentera sig som Jesu Kristi "tjänare" (1:1) och som "jag, Johannes, er broder" (1:9). Han är enligt fornkyrkans tidigaste författare densamme som aposteln Johannes, Sebedeus son, som under senare delen av sitt liv verkade i Efesus.