Prolog

1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda. 2 Han fick sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7.000 får, 3.000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet. 4 Hans söner hade för vana att hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem. 5 När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte: "Kanske har mina barn syndat och i sina hjärtan förbannat Gud." Så gjorde Job varje gång.

Jobs första prövning

6 En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren* kom också med bland dem. 7 Då frågade HERREN Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade HERREN: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring." 8 Då sade HERREN till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." 9 Åklagaren svarade HERREN: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 12 HERREN sade till Åklagaren: "Nåväl, allt vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från HERRENS ansikte. 
 13 När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem, 14 kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen, och åsninnorna betade i närheten. 15 Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
 16 Medan han talade kom ännu en budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
 17 Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
 18 Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem. 19 Då bröt en stark storm fram från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket, så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." 
 20 Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 Han sade: 
 

"Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. 
HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!"

22 Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Jobs andra prövning

1 En dag kom Guds söner och trädde fram inför HERREN. Också Åklagaren var med ibland dem och trädde fram inför HERREN. 2 Då frågade HERREN Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd utöver jorden, där jag har vandrat omkring." 3 HERREN sade till Åklagaren: "Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Ännu står han fast i sin fromhet fastän du har uppeggat mig mot honom för att utan skäl förgöra honom." 4 Åklagaren svarade HERREN: "Hud för hud. Allt vad man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 6 HERREN sade till Åklagaren: "Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv." 
 7 Och Åklagaren gick bort från HERRENS ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan. 
 9 Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." 10 Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" 
 Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom. 12 Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. 13 Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.